Jag är du, vill du bli min ?

Har lyssnat på M83 i två timmar. 
Jag vet att de är helt fantastiska. 
Me ju mer jag lyssnar, desto mer
blir de gudar.

Så mycket bättre.

Vi börjar med gårdagens avsnitt av "så mycket bättre".
Hallå herr Eriksson, du sabbade en av mina favoritlåtar.
Fuck you, fuck off, fuck liksom. Tack!

Och dagen har spenderats med bröderna Löwing för flytt.
Martin har blivit med lägenhet, en fin liten etta här i Tumba
och jag sa på en gång "köket är mitt". Köket blev mitt
och det ser man. Det är fint i köket. Det är glitter, ljus och
allt är i ordning.

Och nu på onsdag, på onsdag. Då har jag och Martin varit
tillsammans i åtta år. ÅTTA år. Helt fab!

Hej.

Du är så fin.

Det var sista gången.

Förra helgen var helt galet.
Onödigt mycket alkohol men fy.
Jag hade kul.

Fredag var det fireball.
FIREBALL. Så jävla farligt.
Men jag kom hem innan två, för full.
Satt uppe ett tag och somnade.

Lördag var det spelning, jag mådde skit.
Men efter redbullen så började jag må bra.
Vi fick en flaska rosé för 28 kr. Det var galet.
Vi var helt fantastiska. Jag blev bättre.
Jag var glad, jag började må bättre.

Kom hem halvfem, tog halvt livet av mig.
Mina skosnören var så snöriga så jag ramlade.
Fyfan vad hemskt jag mådde dagen efter.
Jag börjar bli för gammal. Jag blir ju full på två glas vin.
TVÅ GLAS. Hemskt..

Lättare än luft.

Klagomål och gnäll, det var detta inlägg kommer att låta
men egentligen, medans jag skriver, så sitter jag och ler.
Jag kan inte sova för jag tänker, jag drömmer och jag är sjuk.
Förra veckan så började rösten halvt försvinna, den var nästan
borta i tisdags, sen kom förkyldningen och nu är jag här.
Snorig, trött, pepp, glad och kall.


Jag tänkte ta ett bad men så kom jag på att proppen är borta.
Varför har man inte fixat nytt ? Jo, för att det ska fixas nu på
tisdag. Och jag sover med kläderna på. Varför sover jag med
kläderna på ? Jo, för att jag kan inte sova om jag är inte varm.
Varför är jag så konstig ? Det är jag väl inte, jag är ju så cool.


Och snart är jag ett år äldre. Den tjugoandra december så jag levt
på Tellus, T'auri, Jorden, i tjugofyra år. TJUGOFYRA år. Och jag undrar
varför jag börjar med mina drömmar och fantasier nu när jag för ett
år sen insåg att jag lever, på riktigt, på denna jord med (just då)
sex miljarder människor och jag kan inte låta min verklighet leka
med allas verklighet. Jag hoppas att jag finner tillbaka till den verkliga
verkligheten. Min verklighet är för mörk, ljust, glatt, sorgligt.


Jag ler fortfarande, småskrattar lite. Jag tänker inte låta December ta
över mitt liv igen. Jag mådde så bra förra året, ni anar inte. Jag var
lycklig. Jag firade sjuår med Martin och jag hade noll ångest. Jag firade
min födelsedag i mjukisbyxor och hade noll ångest och julafton ?
Den var bra, samma med andra julafton. JAG MÅDDE BRA.
Jag hoppas att det fortsätter så trots att jag försvinner.
HAPPY ANNIE, JAG VÄLJER DIG!!!!

Sömnlös.

Jag var vaken i 28 timmar.
Jag vet varför men varför
var jag vaken så länge ?
Jag kan inte sova med kalla fötter
och mina fötter var kalla hela
natten. Vid halv två idag började
dom bli varma. Runt kvart över två
somnade jag.
Nu funtar jag på att gå ut och förstöra
min hälsa, mitt psyke. Jag är fan ganska
fucked up men vad fan. Man lever
ju bara en gång.

tumblr.

Lovelovelove it.

Passion.

Jag älskar att läsa. Jag kan sitta i flera timmar och bara läsa. 
Jag läser ut en bok på en dag, om jag vill, och jag kommer ihåg allt.
Varför gör jag det ? Jo, för att jag kan.
När jag gick i ettan så kunde jag inte läsa. Alla andra hade lärt sig
men inte jag. Under hela läsåret var jag dum i huvudet. Jag ville
så innerligt. Jag blev mobbad för att jag inte visste hur man läste.
Ungarna skrattade åt mig. 

När jag började tvåan så lärde jag mig det, på en gång, och jag läste
och läste. Jag hade ingen aning om vad som skedde omkring för jag
var förlorad, jag vann över mig själv, jag vann över alla ungar som
mobbade mig. Det slutade med att jag fick ta hem alla böcker som
vi skulle läsa under det läsåret och jag läste ut allt, dels för att ungarna
mobbade mig för att jag kunde läsa och jag blev nörden och dels för att
jag skulle vara vaken under lektionen.

Snö.

En av mina absoluta favoritlåtar står Laleh för. 
Den låten griper tag om mitt hjärta, tvingar mig att
lyssna igenom ord för ord, mening efter mening, känna
känslorna bakom låten, i låten, om låten i 4 minuter
och 18 sekunder. Efter dessa minuter så försvinner allt
och jag är helt utmattad. Jag hör inte orden, melodin eller
något alls efter denna låt. Den är mäktig. Laleh - Snö.

Happy.

Är det så här ni lyckliga människor känner det ? 
Konstant glad, alltid positiv, sällan surar ? 
Nej fyfan. Jag föredrar grottan min, där jag väljer
när jag ska vara lycklig. Haha, fyfan!

Creature Fear.

Eftersom jag håller på och fuckar till mitt huvud med drömmar,
förälskelser, kärlek, sorg, ilska och livet så kan jag lika gärna
lyssna på musiken som påminner mig om förälskelser och lycka.
Denna låt blev en klar favorit i vintras när jag fick ett liv utanför
mitt umgängekrets. Jag blev kär, jag blir alltid kär, men det är
sällan jag fastnar så jag föll ur förälskelsen och är här i dag. 
Med Bon Iver i mitt hjärta och Creature fear som ett minne.

Just can't get enough.

Jag har suttit och pluggat, självmant i några timmar och jag
börjar bli galen. Galen på ett bra sätt, jag är ett geni.
Jag har fått storhetsvansinne och jag kan inte få nog av det hela.
Pumpar i mig matte, låter mitt huvud räkna, skriva ner det och sen PANG!
Där har vi svaret och det är rätt. RÄTT!
Så med andra ord, Depeche Mode's "Just can't get enough" får
beskriva min storhetsvansinne.

Tweets.

Ca 80% av alla mina tweets är jag full. 
De övriga kan få en att tro att man är
full men nej.

Lies.

Jag håller på och förlorar mig själv, in i det svarta hålet. 
Min pappa har varit här, sen i tisdags. Det känns konstigt
att säga hej pappa, hejdå pappa. Jag hör hur falsk min röst
är när jag säger det. Jag kan inte ha den människan i mitt liv.
Jag funkar inte då, jag blir sne, jag blir konstig och när min syster
pratade om jul så knep det till. Vart ska jag vara i år ? Med min
familj ? Men tänk om pappa är där ? Eller med Martins familj ? Men tänk 
om jag bryter ihop och förstör mig ännu mer ?
Jag har inte firat jul med min familj sen jag var arton. Jag är snart tjugofyra.
Alltså, jag har inte firat jul med min familj på snart sex år. Min mamma
saknar mig, det gör hon alltid och jag saknar min mamma då. 
Fuck också, jag försvinner.

Lookin' out my back door!

Mina damer och herrar, jag har en halvtimme till mitt jobb. 
Det är rena rama lyxet, man blir fan lat! Även om jobbet är
halvt så där så har jag sjukt kul. Härliga människor, mycket
skratt och skojerier. 

Till det negativa, jag är lat. Jag måste plugga men jag är lat. 
Eller inte lat, jag vill göra andra saker.. Med andra ord, tv-spel.
Men pepppepp låten kommer Creedence "Lookin' out my back door".
Och ursäkta den dåliga ljudkvalitén men videon är lite kärlek.

It's all in your mind.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag vet inte ens varför jag är här.
Jag vet inte ens vart här är. Jag blir påmind av mig själv "Fan vad dålig du är". 
Mitt självförtroende försvinner, jag försvinner. Jag blir förstörd och jag tillåter det.
Jag vill hjälpa, jag vill ge men jag kan inte, jag Får inte. 
"Du är en dålig dotter, Annelie".
"Du är en dålig dotter, Annelie".
Beck "It's all in your mind".

Falling slowly.

"I'm that kind of girl who falls in love with everyone" - A.

White lips kissed.

Jag kysste en massa pojkar och män i helgen. 
Jag gav dom alla jag dansade med en kyss på kinden.
Jag gav dom mitt leende, jag gav dom en kyss. 
Jag gav dom det bästa jag har.
Inspirerad av mews "white lips kissed"

That's amore!

Trots morgonen som var lite jobbigt så har dagen flytit på. 
Upptäckt en massa blåmärken från allt kalas i helgen och
jag förstår inte hur jag har lyckats med blåmärken på bröstet!
Det är ett stort "WTF" är det här ? Det kan möjligtvis vara från
de gångerna jag hoppade upp på nåns rygg och dansade. 
Ååh, Dubliner vad du ställer till! Du gör mig för lycklig. 

Men i vilket fall som helst, jag jobbade, jag kom försent. 
Jag var klar med lastningen redan kvart över sex. Två timmar
kvar innan hemgång och jag sitter där, på min truck och bara lallar. 
Fast ibland så körde jag runt och kollade hur grabbarna hade det. 
Hjälpte dom, skrattade lite, åkte hem och nu. Nu sitter jag och pluggar. 
Till det har vi Dean Martin och låten som peppade mig var That's Amore.


Help!

Min kära far var här i helgen. Han hade berättat för mamma om att han har sökt
hjälp. Hjälp för sitt missbruk. Det känns konstigt att han ens försöker för vi har bett
honom att söka hjälp i flera år och nu, nu när ingen vill ta kontakt med honom på grund
av allt svek, sorg och ilska så har han sökt hjälp. 

Mamma sa att han hade tårar i ögonen medans han hade berättat det här, att han mår dåligt.
Han hade sagt att han ville inte vara en snyltare, han vill inte vara den som kommer hit för att
få må bra, för att få skratta lite. Det är hemskt, jag är hemsk. Jag får dåligt samvete över detta. 
Jag får dåligt samvete över att jag är en sån dålig dotter som vet att han behöver oss men jag
har ignorerat det hela. Ha, allt för att jag ska må bra, för att jag ska få leva och skratta utan sorg.

Vi börjar dagen med Beatles och låten Help!.

Tidigare inlägg
RSS 2.0