That's amore!

Trots morgonen som var lite jobbigt så har dagen flytit på. 
Upptäckt en massa blåmärken från allt kalas i helgen och
jag förstår inte hur jag har lyckats med blåmärken på bröstet!
Det är ett stort "WTF" är det här ? Det kan möjligtvis vara från
de gångerna jag hoppade upp på nåns rygg och dansade. 
Ååh, Dubliner vad du ställer till! Du gör mig för lycklig. 

Men i vilket fall som helst, jag jobbade, jag kom försent. 
Jag var klar med lastningen redan kvart över sex. Två timmar
kvar innan hemgång och jag sitter där, på min truck och bara lallar. 
Fast ibland så körde jag runt och kollade hur grabbarna hade det. 
Hjälpte dom, skrattade lite, åkte hem och nu. Nu sitter jag och pluggar. 
Till det har vi Dean Martin och låten som peppade mig var That's Amore.


Help!

Min kära far var här i helgen. Han hade berättat för mamma om att han har sökt
hjälp. Hjälp för sitt missbruk. Det känns konstigt att han ens försöker för vi har bett
honom att söka hjälp i flera år och nu, nu när ingen vill ta kontakt med honom på grund
av allt svek, sorg och ilska så har han sökt hjälp. 

Mamma sa att han hade tårar i ögonen medans han hade berättat det här, att han mår dåligt.
Han hade sagt att han ville inte vara en snyltare, han vill inte vara den som kommer hit för att
få må bra, för att få skratta lite. Det är hemskt, jag är hemsk. Jag får dåligt samvete över detta. 
Jag får dåligt samvete över att jag är en sån dålig dotter som vet att han behöver oss men jag
har ignorerat det hela. Ha, allt för att jag ska må bra, för att jag ska få leva och skratta utan sorg.

Vi börjar dagen med Beatles och låten Help!.

RSS 2.0