Så mycket bättre.
Vi börjar med gårdagens avsnitt av "så mycket bättre".
Hallå herr Eriksson, du sabbade en av mina favoritlåtar.
Fuck you, fuck off, fuck liksom. Tack!
Och dagen har spenderats med bröderna Löwing för flytt.
Martin har blivit med lägenhet, en fin liten etta här i Tumba
och jag sa på en gång "köket är mitt". Köket blev mitt
och det ser man. Det är fint i köket. Det är glitter, ljus och
allt är i ordning.
Och nu på onsdag, på onsdag. Då har jag och Martin varit
tillsammans i åtta år. ÅTTA år. Helt fab!
Hej.
Du är så fin.
Det var sista gången.
Förra helgen var helt galet.
Onödigt mycket alkohol men fy.
Jag hade kul.
Fredag var det fireball.
FIREBALL. Så jävla farligt.
Men jag kom hem innan två, för full.
Satt uppe ett tag och somnade.
Lördag var det spelning, jag mådde skit.
Men efter redbullen så började jag må bra.
Vi fick en flaska rosé för 28 kr. Det var galet.
Vi var helt fantastiska. Jag blev bättre.
Jag var glad, jag började må bättre.
Kom hem halvfem, tog halvt livet av mig.
Mina skosnören var så snöriga så jag ramlade.
Fyfan vad hemskt jag mådde dagen efter.
Jag börjar bli för gammal. Jag blir ju full på två glas vin.
TVÅ GLAS. Hemskt..
Lättare än luft.
Klagomål och gnäll, det var detta inlägg kommer att låta
men egentligen, medans jag skriver, så sitter jag och ler.
Jag kan inte sova för jag tänker, jag drömmer och jag är sjuk.
Förra veckan så började rösten halvt försvinna, den var nästan
borta i tisdags, sen kom förkyldningen och nu är jag här.
Snorig, trött, pepp, glad och kall.
Jag tänkte ta ett bad men så kom jag på att proppen är borta.
Varför har man inte fixat nytt ? Jo, för att det ska fixas nu på
tisdag. Och jag sover med kläderna på. Varför sover jag med
kläderna på ? Jo, för att jag kan inte sova om jag är inte varm.
Varför är jag så konstig ? Det är jag väl inte, jag är ju så cool.
Och snart är jag ett år äldre. Den tjugoandra december så jag levt
på Tellus, T'auri, Jorden, i tjugofyra år. TJUGOFYRA år. Och jag undrar
varför jag börjar med mina drömmar och fantasier nu när jag för ett
år sen insåg att jag lever, på riktigt, på denna jord med (just då)
sex miljarder människor och jag kan inte låta min verklighet leka
med allas verklighet. Jag hoppas att jag finner tillbaka till den verkliga
verkligheten. Min verklighet är för mörk, ljust, glatt, sorgligt.
Jag ler fortfarande, småskrattar lite. Jag tänker inte låta December ta
över mitt liv igen. Jag mådde så bra förra året, ni anar inte. Jag var
lycklig. Jag firade sjuår med Martin och jag hade noll ångest. Jag firade
min födelsedag i mjukisbyxor och hade noll ångest och julafton ?
Den var bra, samma med andra julafton. JAG MÅDDE BRA.
Jag hoppas att det fortsätter så trots att jag försvinner.
HAPPY ANNIE, JAG VÄLJER DIG!!!!
