She..

Nu till det stora hela, jag ångrar mig varje dag.
Jag har alltid något som jag har ångest över.
Mest är det för den situationen jag är i nu.

Jag har ångest för det här med mina pappa komplex.
Jag kommer aldrig att ha en pappa, en riktig pappa.
Det för med sig en jäkla mycket ångest.

Jag har ångest över maten. Jag har fortfarande en
massa spår efter ätstörningen. Jag äter fortfarande
en gång om dagen. Har jag en bra dag så äter jag
lite frukost. Bakelser, godis, chips. Jag trycker i mig
det lätt, men mat. Mat i överhuvudtaget kan äckla
mig för jävla mycket, det är en jävligt stark hat/kärlek.

Jag har ångest över att jag har ingen att gå till.
Jag har ångest över att suga åt mig alla andras
"jag mår inte bra, gör mig glad".
Jag har ångest över att ha ångest.

Jag har ångest över att jag inte orkar kämpa längre.
Jag låter allt bara flyta på och hoppas på att allt
försvinner, igen. Där har ni era jävlar!

Det var kvällen innan min 20årsdag faktiskt.
Vi drog ut, ett härligt gäng, till Harrys.
Vi dansade, vi drack och dom sjöng för mig
när klockan var tolv. Jag fick en guinness av
Tobias men den försvann. Jag och A fick ragg
och det var första gången jag verkligen slappnade
av under min födelsedag. Det var min fylla och ingen
annans.

Jag är tom på favoritminnen.
Dom finns men jag får inte fram dom.
Men allt innehåller nätter, musik och nikotin.

Jag minns det lika starkt idag som om det hade hänt igår.
Jag försökte mig in på filmkyss och rumpgrepp.
Vi stod bakom dörren nere i hallen, vi bara stod
där för det var livat överallt och ingen kunde
hitta oss. Mitt i allt så stod vi där, råhånglade
och greppade varandras ass. Hade fått för mig
att jag var tre då men det visade sig att jag var
fyra och ett halvt. Vi höll på i ex antal år.

Jag minns speciellt en natt när han sov över.
Pappa blev galen av allt supande och hans vänner.
Jag var nio, förstörd och han höll min hand när
vi stod där på gatan utanför kiosken.
Du gjorde mig hel, just då.

Jag hade drömmar, jag drömmer fortfarande.
Jag har samma drömmar sen jag började läsa,
skriva, sjunga och gråta. Men eftersom jag har blvit
äldre, mer realistisk så har jag klämt sönder dom och
packat ner dom i lådan. För det kommer aldrig att ske.

Svartsvartsvart.
Svarta jeans, svart linne, svart strumpor,
svart tröja, svarta underkläder, svarta skor,
svart jacka, svart halsduk och svarta solisar.
Awesome!

Måndag - tisdag var det kvällsjobb. Det vart övertid, stress
och mycket skratt och diffar. Jag drömde mig bort på
tåget hem från Märsta. Som jag alltid gör.

Igår jobbade jag övertid igen, lite stessigt sista timmen som vanligt.
Fortsatte med dagdrömmar tills jag kom hem.

Idag, jobb, drömmar, musik, anteckningar.
Knarkar shiten ur Lady Gagas - Yoü & I.
Drömmer vidare.

Imorn - jobb sen hem till Danne för fira födelsedag och
träffa söta lilla Alice.

Lördag - tatuera mig, det ska bli så jävla bra!

Söndag - kolla på korpfotboll.

Drömma... Som vanligt.

Ingen handväska men däremot stor väska.

En bok.
Tidsrapport.
Anteckningar.
Jobbhandskar.
Kniv.
Fyra pennor.
Två vattenflaskor.
Nycklar.
Solglasögon.
Nikotin.
Dagbok.

Jag har fyra syskon. Tre systrar och en bror.
Två halvor och två hela. Två hela är mina
småsyskon. Bror 22, syster 20.
Två halvor, syster 37, syster 30.
Och jag 23. Jag bor under samma tak
som mina små, medans äldsta bor i Älvsjö
och näst äldsta bor Sandviken.
Jag gillar mina syskon, ibland.
Och int är jag moster än.

Jag har aldrig varit den som tror på gud och religion
har alltid varit ett skämt för mig och det har visat sig
mer och mer ju tiden går.

Om man ska följa allt det som religion står för så skulle
jag hellre låta mitt hjärta lida i flera år än att följa det.
Att inte kunna klä mig som jag vill, att inte lyssna på musiken
jag älskar, att inte få känna det som sex ger en, att inte få leva.

Visst, det finns dom som tror på mannen i det blå utan att följa
alla dess regler men det är dom. Jag har aldrig fått en uppenbarelse
som får mig att vilja tro på honom. Jag har mitt hjärta, musiken och
mitt liv som tro, för det är, enligt mig, en sann tro från pappas pung.

När musiken spelas och en av favoritlåtarna dyker upp så
stannar allt och alla och det är bara jag och musiken.
När jag och Darl myser så är det bara vi och ingenting alls.
När jag gick och köpte min första, vackra gitarr.
När jag upptäckte att pappa kan inte ta över mitt liv längre.
När jag accepterade att jag är skadad och ville leva.

Det finns för mycket ögonblick för att kunna bara ta en.

Jag har ingen bästa vän, jag har flera nära vänner.
Och mina hemligheter är utspridda överallt hos dom.
Och delar av mitt hjärta är utspridda överallt hos dom.
Jag har lugna vänner, jag har galna vänner, jag har ärliga vänner.
Jag har vänner som är jävligt bra på att supa, jag har vänner
som är mindre bra på att supa.
Att ha en bästa vän är för jävla värdelöst.

Eftersom jag har awesome luftrörsinflammation så har dagen
tillägnats mest åt film, serier och spel. En tripp till centrum och
järnaffären också. Där har vi ett ställe där jag trivs som fan.
Fann en skruvdragare med tillbehörande korkskruv, "hej hopp
jag är inte alls lat" skrek den. Men jag har redan en liten skruvdragare
så det är ganska chill. Jag har ätit glass i stora lass, druckit mycket
vatten, förbannat min finska sida, myst med katterna och dött.
Fyfan vilken tråkig dag. Men imorn är det kryssning och
det ska bli förjävla kul!

Det är allt och ingenting. Det är drömmar, jobb, vänner, familj
och den ljuva kärleken som sover bredvid dig. Jag har en hat/kärlek
till allting men vem har inte det ? Just nu hatar jag mitt immunförsvar
för den kan inte ta hand om mig som den borde. Men samtidigt är
jag glad över att min lever har klarat sig så pass bra. Jag har
mina aningar om varför. Men den absoluta kärleken är musiken.
Hellre det än ingenting alls.

Just nu är det älskade Darl som inspirerar mig till musiken.
Tack för att du finns, älskade.

Pasta med wierd ostsås, ganska awesome faktiskt.
Det och gurka med holidaydipp har ätits idag.. Jag är totalt värdelös
på att äta ordentligt när jag är sjuk eller i annat fall
också. Vilket är ganska tråkigt för jag är kreativ när
det gäller mat. Och det ska vara en jävla massa salt i shiten.
Älskar salt.

Jag har världens bästa mamma.
Hon är på sätt och vis min bästa vän.
Det är henne jag går till när jag känner
att slutet är nära och jag behöver bli av med
allt jag har inne i mig. Hon har hjälpt mig med
allt som min själ och hjärta har något att göra med.
När, än i dag, min pappa spökar och jag känner att
jag behöver min pappa så går jag till henne och hon
påminner mig vilket jävla shitstövel han är.
Ja, min pappa lever men inte i mitt liv.
Han bor en tio minuter ifrån, han jobbade
i närheten där jag jobbade. Jag har sagt att
jag kan inte leva förns människan är död.
När det blir vet jag inte.

Men i vilket fall som helst är min madre den bästa.

Jag kan inte direkt köra första kärleken på denna person.
Han var däremot första kyssen/strulet/hånglet ett jävligt bra
tag. Vi började också jävligt tidigt, hånglade bakom dörren
nere i hallen, precis som dom gjorde på filmer. Jag tyckte om
honom lika mycket som han tyckte om mig. Vi var ju ändå
ihop. Hela denna historien mellan mig och A är helt förbannat
roligt. Men det är något som jag helst inte vill skriva om
för den tiden är ändå en ganska kär del i mitt liv.

Fortfarande så är Bon Ivers fantastiska album en klar favorit.

Jag har miljoner av drömmar men vet inte vart jag ska börja.