She..

Dom senaste veckorna så har jag drömt om människor, från the old times så att säga.
Jag har drömt extremt mycket från tiden i broängen, extremt mycket från tiden
i Nykvarn. Men det som har påverkat mig mest är hur sämst jag är. Verkligenverkligen
råsämst och jag kan inte be om ursäkt för det. För det är (tyvärr) en del av mig.

Att inte höra av mig till folk, att inte umgås med folket.
Jag pratade med S häromdagen. Gosh vad jag har saknat
honom. Vi hade det jävligt kul och jag har fortfarande kvar
hjärtat som han gav mig för flera år sen. Vägra släppa taget
om den tiden. Heron City, Nykvarn, lägenheten mittemot oss.

Jag saknar även tiden då jag kunde kliva upp, gå utanför dörren,
kliva in hos grannen, röka och dricka kaffe. Umgås med babe och
bara skratta åt alltihopa. Fan vad kul vi hade. Sämst där också.

Men minnen är minnen och jag tänker fan med hålla dom kär.